Nej förskoletiden för vår lilla skatt har inte alltid varit så lätt. Av denna bilden i detta inlägg att döma så är det ju ändå ett mirakel att han ens har kunnat gå på förskolan.
Vår lilla skatt har haft det tufft i det sociala samspelet med de andra barnen på förskolan. Sonen har inte riktigt kunnat uttrycka vad det är han har velat i leken och när de andra barnen inte har förstått honom riktigt så har sonen blivit frustrerad och i bland blivit fysisk mot de andra barnen. Sonen har även haft det jobbigt om det blir för mycket barn under en dag på förskolan. Han har då svårt att komma till ro. Han har velat hålla koll på alla andra barn och har haft svårt att sitta stilla. Händer det något som inte brukar hända eller om det är någon rutin som bryts så blir det jättejobbigt för honom. Sonen har fått hjälp av en specialpedagog. Specialpedagogen har funnits där dels för att hjälpa vår son, men även för att hjälpa pedagogerna med tips och trix om hur de ska kunna hjälpa vår son på bästa sätt. En annan sak som var ett slag i magen och som gav oss som föräldrar en klump i bröstet var när vi var på ett så kallat "utvecklingssamtal" på förskolan. Då får vi höra att det är vissa andra barn som har gått hem till sina föräldrar och sagt att de är rädda för vår son, just för att han kan bli fysisk mot de andra barnen. Det var fruktansvärt att få höra. Det som dock har gjort oss föräldrar så glada och självklart vår son också är när han har blivit bjuden på födelsedagskalas hos några av hans kompisar på förskolan. Det har betytt så otroligt och obeskrivligt mycket för oss och framförallt för sonen.
Denna sommaren som har varit nu har vi jobbat och pratat så otroligt mycket med vår son om hur man ska vara en snäll kompis och vi har försökt att förklara ännu mer för honom att det är betydligt mycket bättre att prata med kompisarna om det skulle uppstå några situationer där sonen blir arg eller frustrerad. Vi som föräldrar har försökt att förklara och berätta för honom att nu när han och hans kompisar är störst på förskolan så måste de visa de andra mindre barnen hur man är en snäll och bra kompis.
Detta läsår har det faktiskt i alla fall blivit bättre. Pedagogerna på förskolan har ju hållit lite extra koll på sonen och har försökt att vara med där sonen är för att hålla koll så det inte ska uppstå några konflikter, men även de säger att det märks att vår son har vuxit till sig under sommaren. Nu går han runt lite som en polis och håller koll på de andra barnen och i fall de gör något som de inte får så är det vår son som går och säger till pedagogerna. Nu håller vi bara tummarna för att det kommer fortsätta att vara så här. Än i dag märks det på sonen när det är mycket barn på förskolan för då har han extra svårt att sitta stilla och komma till ro, han måste hålla koll på alla de andra barnen berättar pedagogerna, men de jobbar fortfarande med att förbättra även det.
Nu får vi helt enkelt hoppas på att det fortsätter på den här inslagna vägen, men oron för hur det kommer bli när han börjar skolan gnager fortfarande i mig. Ovissheten är fruktansvärd, hur kommer allt att bli och hur kommer allt att gå?
MENY
0