MENY
Efter att sonen hade fått sin kvällsdos med Antibiotika så satt vi där på vårt rum och tittade på TV. Vi lät sonen ligga på endera mitt bröst eller min mans bröst för att försöka att undvika att det blir en sådan kväll som det var dagen innan. En kväll där sonen var helt otröstelig. Denna kvällen var dock annorlunda. Sonen var lugn hela kvällen och när jag hade ammat färdigt så trivdes han väldigt bra på bröstet hos sin pappa. Klockan närmade sig halv elva på kvällen. Jag hade ammat färdigt sonen och vi valde då att gå och lägga oss. Vi bäddade ner sonen gott i plastlådan och sedan bäddade vi ner oss själva, min man man och jag.
Sonen sov fram tills att klockan var 04:30 den kommande morgonen. Vår skatt vaknade och var hungrig. Jag lyfte upp honom och lade honom vid mitt bröst och han började amma med en gång. Han åt i ungefär 45 minuter innan han somnade igen. Precis som alla de andra morgnarna så ville jag inte störa honom när han sov så gott så han fick ligga kvar hos oss i vår säng. Nu låg jag där igen och bara begrundade vårt underverk. Tänk att man kan älska någon så obeskrivligt mycket, tänkte jag och log när jag tittade på sonen. Jag kunde inte somna om. Min man sov fortfarande, men jag kunde inte sova. Jag låg där och tänkte på hur ofattbart lycklig jag var att ha fått en son. Oron fanns så klart kvar, skulle det hända något mer med honom? Har den tuffa starten gjort att han får några andra men längre fram i livet? Ja, det är ingen som vet tänkte jag. Jag låg där tyst ett tag och bara tittade på vår son och min man. När klockan blev strax innan sju på morgonen så smög jag upp för att inte väcka varken min man eller sonen. Jag klädde på mig och gjorde mig redo för dagen och satte mig sedan i en av fåtöljerna i vårt rum. Jag slog på TV:n på låg volym. Jag satt där och tittade en stund men snart vaknade både min man och sonen. Jag hämtade sonen och lade honom mot bröstet och han började äta igen. Jag satt och ammade ett tag innan sonen somnade. Klockan började närma sig halv nio på morgonen. Vi lade därför ner sonen försiktigt i plastlådan och bäddade om honom. Jag och min man tännkte passa på att gå och äta frukost innan kuratorn skulle komma in till oss. Vi rullade plastlådan framför oss när vi gick ut från vårt rum och snart var vi ännu en gång framme i Lättvårdsrummet.
0