MENY
Hejsan allesammans!
Nu är jag här igen, Det var jätte längesedan sist, men nu känner jag att jag vill skriva av mig lite igen. Det är egentligen inget särskilt som hänt sedan sist. Vi kämpar på, sonen kämpar på. Sonen har nu börjat årskurs två. Helt galet. Förra året under skoltiden var det en hel del konflikter för honom som var jobbiga och det kunde i bland bli väldigt tokigt. Detta året har det lugnat sig en del. Det har inte varit lika mycket konflikter och liknande, men han har ju också blivit större nu. Han växer och blir äldre och det är klart att han utvecklas, tack och lov, trots all turbulens som var där vid hans födelse för snart åtta och ett halvt år sedan. Han har vuxit fysiskt, han är snart lika lång som mig. :) Han är en tänkare. Han tänker så otroligt mycket, mer än vad vi förstår tror jag. Han har ett hjärta av guld även fast det kan bli tokigt i bland. Ett exempel på hans underbara guldhjärta är när han för ett par månader säger: -Mamma, lillasyster fyller snart år och jag vill köpa en present till henne för mina egna pengar. Jag svarar då: -Men lilla hjärtat det behöver du inte, lillasyster får ju paket av oss från hela familjen. Varpå sonen då säger: -Men snälla mamma, jag vill. Mammahjärtat smälte och jag blev rörd över hans fina ord, samtidigt som det gick en rysning genom hela kroppen, det var så otroligt nära där för åtta och ett halvt år sedan att man inte fick uppleva sonens vilja, sonens hjärta, sonens tankar, ja så nära att man inte ens hade fått uppleva hans uppväxt och hans utveckling till den otroliga lilla kille han är i dag. Förutom att han är en stor tänkare, med ett hjärta av guld så är han en liten kille med mycket känslor. Minsta lilla motgång eller om vi föräldrar behöver säga till honom om han gjort något som man inte får så blir han lätt ledsen. Vi försöker att stötta. Vi försöker att förklara att livet är hårt och jobbigt i bland, det går inte alltid som man tänkt sig och man måste lära sig att leva med det. Den senaste veckan hade de simundervisning i badhuset med klassen och alla skulle i väg på simskola. Detta var något som var otroligt jobbigt för sonen. Han hade sådana katastroftankar innan detta, han sa att han var jätterädd för att han skulle drunkna, för att få vatten i ansiktet och för att doppa huvudet. Jag fick mejl från hans lärare efter första dagen där hen skriver att vi nog skulle behöva åka och bada mer med honom, Vi försöker, på somrarna badar vi nästan hela tiden. På vinterhalvåret blir det tyvärr mindre, men då är det så mycket annat i kalendern. Det är innebandy för båda barnen, både träningar och matcher. Dottern har gymnastik och det är vissa helger jobb för mig. Vi som föräldrar försöker att uppmuntra, vi försöker att stötta, men det är inte så lätt alla gånger. Vi ska försöka att få till fler badtillfällen även på hösten och vintern, det är klart att vi vill göra allt för att sonen ska få den hjälp och stöttning han behöver för att allt ska bli så bra som möjligt för honom. Vår lilla kille har framtidsdrömmar. Han ska bli fotbollsproffs och spela i Real Madrid säger han. Vi föräldrar stöttar så klart hans drömmar, men försöker även vara lite realistiska och säger att det är väldigt svårt att bli fotbollsproffs och spela på hög nivå, men han kämpar även där. På somrarna under fotbollssäsongen är det inte många träningar och matcher han missar och han utvecklas även där, hela laget har utvecklats något enormt under dessa år, Det är så kul att vara fotbollsmorsa och fotbollsförälder och se alla framsteg som görs. Vi föräldrar kan bara stötta och hålla tummarna. Sonen spelar även innebandy och han säger själv att han även tycker att det är väldigt roligt, men kanske inte lika roligt som fotbollen. I övrigt i familjelivet då. Ja, både sonen och dottern har tjatat under flera års tid att de vill ha ett litet syskon. Dock har jag och min man beslutat att det kommer inte bli några fler barn från vår sida. Jag är för rädd att det ska bli samma sak igen som det blev när sonen föddes. Även då allt gick bra och helt problemfritt när dottern kom till världen, men sonens födelse har satt djupa spår i mig och gjort att jag inte vågar att skaffa en till. För snart ett år sedan genomgick jag en titthålsoperation som gjorde att möjligheten till att skaffa fler barn inte längre finns, Ja det var ett stort beslut, ett beslut som krävde att man tänkte både fram och tillbaka och både en och 1000 gånger, men nu så här i efterhand känns det ändå som ett bra beslut. Vi ska njuta av livet med två barn, två vad det verkar som, helt friska barn, trots allt som hände när sonen föddes för åtta och ett halvt år sedan. Självklart känner jag även fortfarande att det i bland skulle vara mysigt med en liten bebis om man till exempel ser någon bebis på stan eller på tv:n, men när det sedan börjar pratas om vakennätter, blöjbyten osv. så känner vi oss väldigt färdiga med den biten i våra liv. Barnen gör oss många gånger gråhåriga och vi vill många gånger slita vårat hår när det kommer till syskonbråk eller trotsperioder, men det är väl helt enkelt bara att inse att det är så det är med barn. De är ju söta när de sover och när de håller sams. :D Nejdå, skämt osider, nu ska vi bara njuta av våra två barn, som växer och utvecklas så otroligt snabbt. I augusti kommer även dottern börja skolan och förskoleklass och då kommer man ju verkligen att inse hur stora de faktiskt börjar att bli. Det kommer bli så otroligt konstigt för mig när jag har lediga dagar eller de gånger jag jobbar kväll att inte ha något barn alls hemma. Skräckblandad förtjusning. Ja detta var en uppdatering om hur allt går i vår lilla familj just nu, vi kämpar på och kommer alltid att göra det. Vi stöttar och kommer alltid att göra det. Vi har en enorm kärlek allesammans och den tror jag kommer finnas där för alltid.
STOR KRAM!!
0